En ritning för verkstad – därför behövs den fortfarande
Många tror att en STEP-fil räcker. Den visar formen exakt, men inte vilka mått som är viktiga, vilka toleranser som gäller, vilken gänga hålet ska ha eller vilket material delen ska tillverkas i. Den informationen finns på ritningen.
En verkstad som får en otydlig ritning gör ett av två: lägger på marginal för det osäkra eller ställer frågor som fördröjer offerten. En bra teknisk ritning gör att du får ett korrekt pris redan första gången.
Ritningen är också ett avtal. Den bestämmer vad verkstaden ska leverera och vad du kan reklamera. Står ett krav inte på ritningen är det svårt att hävda det i efterhand. Därför lönar det sig att lägga en timme extra på en tydlig ritning innan den skickas ut för offert.
Vyer, projektion och snitt
Visa så få vyer som behövs, men tillräckligt många för att varje detalj ska synas. En enkel del klarar sig ofta med en huvudvy och en sidovy. Välj som huvudvy den vy som visar mest av delens form.
I Sverige och större delen av Europa används projektionsmetod 1 (förstavinkelprojektion) enligt ISO 5456-2. Ange symbolen i ritningshuvudet, eftersom amerikanska ritningar ofta använder metod 3 och vyerna då hamnar på andra sidan.
Inre geometri – hål, fickor och kanaler – visas bäst i ett snitt. Använd detaljförstoringar för små detaljer som spår och underskärningar. En isometrisk vy i hörnet hjälper den som läser ritningen att förstå formen snabbt. Linjetyper och vyer regleras i ISO 128.
Välj en skala som gör att alla mått får plats och går att läsa – 1:1, 1:2, 2:1 eller 5:1 är vanliga. Lägg ritningen på ett standardformat, oftast A3 eller A4. Små delar ritas hellre i förstoring än med mått som trängs ihop.
Måttsättning från baser
Måttsätt från de ytor som är viktiga för funktionen – baserna. Det är ofta den yta delen monteras mot och ett centrumhål. Alla hålpositioner mäts sedan från samma bas, inte från hål till hål. Kedjemåttsättning gör att toleranserna adderas och att verkstaden måste gissa vilket mått som är viktigast.
Varje mått ska stå en gång. Dubbla mått skapar motsägelser när toleranserna läggs ihop. Behöver du visa ett mått som upplysning sätter du det inom parentes som referensmått. Regler för måttsättning finns i ISO 129-1.
Ange mått som går att mäta. Ett mått till en tänkt skärningspunkt mellan två rundningar är svårt att kontrollera – mät hellre till en verklig kant.
Toleranser: allmänna och individuella
Ange en allmän toleransklass i ritningshuvudet, till exempel ISO 2768-m. Den gäller alla mått utan egen tolerans. Lägg sedan individuella toleranser bara på de mått som påverkar funktionen: passningar, hålavstånd för skruvförband och tätningsytor.
Passningar anges med ISO 286-beteckning, till exempel Ø12 H7. Form- och lägetoleranser – planhet, vinkelräthet, koaxialitet, läge – anges med symbolram enligt ISO 1101 och hänvisar till baser A, B och C. Använd dem där ett ±-mått inte räcker. Mer om värden och klasser i guiden toleranser och passningar.
Gängor, ytjämnhet och material
Ange gängor med standardbeteckning: M8 för grov metrisk gänga, M8×1 för fin gänga och djup, till exempel ”M8 – 15 djup”. Metriska gängor följer ISO 68-1 och ISO 965. Rörgängor anges som G 1/4. Ange om hålet ska vara genomgående och om det ska försänkas.
Ytjämnhet anges med Ra i mikrometer, enligt ISO 21920 som har ersatt ISO 1302. Ett riktvärde är Ra 3,2 µm för vanlig fräsning, Ra 1,6 µm för fin fräsning och svarvning och Ra 0,8 µm eller lägre för slipning och tätningsytor. Ange en allmän ytjämnhet för hela delen och skärp den bara där det behövs. Ra 0,4 µm överallt kan fördubbla tiden i maskinen.
Skriv materialet med standardbeteckning, till exempel aluminium EN AW-6082-T6 eller rostfritt stål 1.4404. Ange ytbehandling: anodisering och färg, förzinkning, pulverlackering eller blästring. Skriv också om kanter ska gradas – ”alla kanter brutna 0,2–0,5 mm” är en vanlig anvisning.
Antalet påverkar priset mest av allt. Ange hur många du vill ha nu och om det kan bli fler. En offert på 1, 10 och 100 stycken visar hur ställtiden fördelas och hjälper dig att välja rätt seriestorlek.
Ritningshuvudet enligt ISO 7200
Ritningshuvudet är ritningens identitet. ISO 7200 anger vilka fält som behövs: ägare, titel, ritningsnummer, revision, datum, upprättad av, godkänd av, skala och blad. Lägg till material, allmän tolerans, projektionssymbol och enhet.
Revisionen är viktig. Varje ändring ska få en ny revision och en kort beskrivning i ett revisionsfält. Då vet både du och verkstaden att ni pratar om samma version, och att STEP-filen hör till rätt ritning.
Ritningar för plåt och 3D-utskrift
En plåtdel behöver en ritning som visar den bockade delen med mått, och gärna en utvikning med bocklinjer. Ange plåttjocklek, material, innerradie och bockriktning – upp eller ner. Måttsätt flänsar till ytterkant eller innerkant, men var konsekvent. Skicka en DXF av utvikningen tillsammans med ritningen, så kan verkstaden kontrollera sina egna beräkningar. Läs mer om plåtkonstruktion.
För 3D-skrivna delar räcker ofta en enklare ritning. Ange material, färg, de mått som är viktiga för passning och vilka ytor som ska vara synliga. Ange också toleranser som går att uppnå med metoden – ett riktvärde är ±0,1–0,2 mm – och om hål ska borras upp efter utskrift.
Så skickar du ritningen – och vanliga fel
Skicka ritningen som PDF och 3D-modellen som STEP, med samma nummer och revision i filnamnet, till exempel ”1024-02_flans_revB.pdf” och ”1024-02_flans_revB.step”. Då blandas filerna aldrig ihop.
Skriv i mejlet hur många du vill ha, när du behöver dem och om det finns krav på materialintyg eller mätprotokoll. Be gärna om pris på flera antal. Verkstaden kan ofta föreslå små ändringar som sänker priset – en större radie i en ficka eller en annan toleransklass. Var öppen för sådana förslag, men låt konstruktören bedöma om funktionen påverkas.
De vanligaste felen är saknad allmän tolerans, dubbla mått, kedjemåttsättning, gängor utan djup och toleranser som är snävare än funktionen kräver. Ett annat vanligt fel är att ritningen och 3D-modellen visar olika versioner.
Vi gör ritningar i Autodesk Fusion med vyer, snitt, toleranser och ritningshuvud. Läs mer om tekniska ritningar från NordiTeq, om maskindelar för CNC eller begär en offert på din ritning.
Ytjämnhet – riktvärden per bearbetning
| Ra (µm) | Typisk bearbetning | Exempel på användning |
|---|---|---|
| 6,3 | Grovfräsning, sågning | Ytor utan funktion |
| 3,2 | Normal fräsning och svarvning | Allmän ytjämnhet på maskindelar |
| 1,6 | Finfräsning, finsvarvning | Anliggningsytor, passningar med spel |
| 0,8 | Slipning, mycket fin svarvning | Lagersäten, tätningsytor |
| 0,4 och lägre | Fin slipning, honing, polering | Hydraulik, glidytor med höga krav |
Riktvärden. Faktisk ytjämnhet beror på material, verktyg och maskin. Ytkrav anges enligt ISO 21920 (tidigare ISO 1302).
Checklista: ritning för offert
- Huvudvy, nödvändiga sidovyer, snitt och detaljer
- Projektionssymbol (metod 1 i Europa)
- Måttsättning från baser, varje mått en gång
- Allmän tolerans, t.ex. ISO 2768-m
- Individuella toleranser och passningar där funktionen kräver
- Gängor med beteckning, djup och försänkning
- Allmän ytjämnhet Ra och skärpta krav där det behövs
- Material, ytbehandling och gradning
- Ritningshuvud med nummer, revision och datum
- Antal nu och eventuell framtida volym
Vanliga frågor
Vad ska en teknisk ritning innehålla?
Vyer och snitt som visar hela formen, mått från baser, en allmän tolerans och individuella toleranser där de behövs. Dessutom gängor, ytjämnhet, material, ytbehandling och ett ritningshuvud med nummer och revision. Ange också antal.
Räcker det med en STEP-fil till verkstaden?
För enkla delar utan krav kan det räcka. Så snart passningar, gängor eller ytkrav är viktiga behövs en ritning, eftersom STEP-filen inte visar toleranser. De flesta verkstäder vill ha båda.
Vilken projektionsmetod används i Sverige?
Projektionsmetod 1, förstavinkelprojektion, enligt ISO 5456-2. Symbolen ska stå i ritningshuvudet. Amerikanska ritningar använder ofta metod 3, där vyerna hamnar på motsatt sida.
Vad betyder Ra 3,2 på en ritning?
Ra är den aritmetiska medelavvikelsen för ytprofilen, angiven i mikrometer. Ra 3,2 µm motsvarar en normalt fräst eller svarvad yta och är ett vanligt allmänt krav. Lägre värde ger slätare yta men längre bearbetningstid.